Hur säger man hade
•
Svenskans olika tempus kan i princip hänföras till två tidsplan, nämligen nutid och förfluten tid. Om tidsplanet är nutid är det naturligt att växla mellan presens (närvarande tid), perfekt (förfluten tid i förhållande till nu) och futurum (framtid). Exempel: Lisa äter middag (presens); Pelle har redan ätit middag (perfekt); Ulla ska snart äta middag (futurum).
När tidsplanet är förfluten tid kan man växla mellan preteritum (fixerad dåtid), pluskvamperfekt (förfluten tid i förhållande till då) och futurum preteritum (framtid i förhållande till då). Exempel: Lisa åt middag med Pelle i går (preteritum); Ulla hade just ätit middag när Lisa kom (pluskvamperfekt); Pelle skulle just äta middag när Ulla kom (futurum preteritum).
Tempus vid indirekt anföring
Indirekt anföring innebär att ett yttrande eller en tanke inte citeras direkt utan refereras i form av en att-sats eller en frågebisats, alltså Lisa säger att hon är glad i stället för Lisa säge • Med hjälp av konstruktionerna ovan kan vi böja verbet att säga i alla tider och personer. Tabellen nedan visar de aktiva böjningsformerna av att säga. Till skillnad från passiv verbböjning berättar de aktiva konstruktionerna vem som agerar och är därför ofta bättre att använda. Genom att aktivt uttrycka dig undviker du tungt och oprecist språk. Infinitiv: Att säja / säga Presens particip: säjande / sägande Supinum:sagt • Svenskan uttrycker tid genom att tidsböja, eller tempusböja verb i nu-form, det vill säga presens (till exempel gillar) eller då-form, det vill säga preteritum (till exempel gillade). För händelser som har inträffat tidigare finns två olika sätt att uttrycka dessa beroende på om de relaterar till ett tänkt "nu", eller ett tänkt "då". Följande exempel illustrerar det. Nu, när jag sitter här och tänker på det, inser jag att jag alltid har gillat fransk film. Formen har gillat kallas perfekt, och formen hade gillat kallas pluskvamperfekt. När man skriver en text är grundregeln att man ska hålla sig till en av de tänkta tidpunkterna, alltså antingen ett nu-fokus eller ett då-fokus. Detta kallas tempusharmoni. Om man skriver med ett nu-fokus använder man formerna presens och perfekt, och om man skriver med ett då-fokus använder man formerna preteritum och pluskvamperfekt.
Konjugering av verbet att säga
Att säga - Verbböjning på Svenska
Verbtid Verbkonjugation (irregular) Infinitiv: att säja / säga Presens: säjer / säger Preteritum: sa / sade Supinum: sagt Imperativ: säj / säg! Presens particip: säjande / sägande Passiv: säjas / sägas Aktiv verböjning av att säga
Presens jag säjer / säger du säjer / säger han/hon/den/det säjer / säger vi säjer / säger ni säjer / säger de säjer / säger Perfekt jag har s
Då, när jag satt där och tänkte på det, insåg jag att jag alltid hade gillat fransk film.