Hur stavar man förstås
•
SvA 100 svårstavade ord
SvA 100 svårstavade ord - en övning gjord av ejmc på Glosor.eu.
1. Vik bak högra delen av pappret så att svaren inte syns.
2. Skriv ner svaren på frågorna i utrymmet under dem.
3. Vik tillbaka pappret och rätta genom att jämföra med svaren till höger.
Vilken stavning är rätt? rodna, rådna, råddna rodna
Vilken stavning är rätt? nummrerad, nummerad, numrerad numrerad
Hur stavas... kjock, tjock, kiock tjock
Vilken stavning är rätt? kil, tjol, kjol kjol
Vilken stavning är rätt? honnom, honom, honomm honom
Vilken stavning är rätt? ändast, endasst, endast endast
Vilken stavning är rätt? föränn, förrän, förränn förrän
Vilken stavning är rätt? överaska, överraska, överasska överraska
Vilken stavning är rätt? afär, affär, affärr affär
Hur stavas... schorta, skorta, skjorta skjorta
Vilken stavning är rätt? plöttsligt, plötslikt, plötsligt plötsligt
Hur stavas... affischer, afischer, afficher affischer
Vilken stavning är rätt? lungt, lunkt, lugnt lugnt
•
Förstås eller förståss → Vad är rätt?
Heter det förstås eller är det förståss som är rätt? Ett tydligt svar på den frågan får du i den här artikeln tillsammans med relevanta exempel.
Förstås eller förståss - hur stavas det?
Det stavas alltid förstås, och det heter aldrig förståss. Anledningen till att många vill stava begreppet fel är att förståss faktiskt låter rätt med sitt hårda "Å" i slutet. Men det svenska språket är inte alltid helt logiskt, så det är alltså förstås som är 100 % rätt.
Exempel på rätt och fel stavning
Rätt stavning för begreppet
- Du var förstås inte hos granndamen igår Göran?
- Jo, men det var jag förstås. Jag skulle hämta lite hundmat klockan 02 på natten.
- Vi har ju inte ens någon hund Göran. Du träffar förstås granndamen bakom min rygg!
Läs mer:Så fungerar det att formulera sig i klarspråk
Fel stavning för begreppet
- Du var förståss inte hos granndamen igår Göran?
- Jo, men det var jag förståss. Jag skulle hämta lite h
•
Man stavar fel av en *andledning
Ett felstavat ord i en text märks ofta ut med en *appostråf före ordet. Det tänker jag göra nu, för det här ska handla om stavfel och varför en del ord är så svåra att få rätt.
Från abonnera till överens
Ord som inte följer de vanliga reglerna för dubbelteckning i svenskan råkar ofta illa ut, som abonnera, aggressiv, kommitté, parallell och terrass. Konsonanter brukar dubbeltecknas i betonade stavelser med kort vokal, som i ord som petitess, intresse och uppenbar. Om man följer den regeln får man *abonera, *aggresiv, *komité, *paralell och *terass – vanliga felstavningar, allihop. Ofta blir det *abbonera och *komitté eller *kommité istället, kanske för att man ändå har en känsla av att något borde dubbeltecknas här. Men vad?
Vill man förstå varför orden stavas som de gör får man först konstatera att det är lånord vars stavning är påverkad av ursprungsspråken och sedan studera stavningsreglerna i dessa språk.