Hur många bindningar till

•

Molekyler har kovalenta bindningar

Atomer förekommer oftast inte en och en. Dom tycker om att sätta ihop sig med varandra. Ibland bildar dom stora kristallstrukturer… ...och ibland sätter dom ihop sig till mindre enheter; molekyler. Varför vill dom bilda molekyler? Det har att göra med atomens elektroner.

Och mer specifikt elektronerna i det yttersta elektronskalet, valenselektronerna. Atomer som har strax under åtta elektroner i sitt yttersta skal vill få fler elektroner, för att komma upp till åtta stycken. Om det finns en annan atom som kan ge bort sina elektroner, får vi en negativ och en positiv jon. De här jonerna dras till varandra, och bildar stora kristallstrukturer med miljarder joner. Men det händer bara när en atom vill ha fler elektroner, och en annan atom vill bli av med sina elektroner.

Vad händer om vi har två atomer som båda vill få fler elektroner, men ingen är beredd att ge ifrån sig några? Det finns en enkel lösning. Dom kan samarbeta. Båda dom här

•

Bindningstal

Uppslagsordet ”dubbelbindning” leder hit. För dubbelbindning som sociologiskt begrepp, se dubbelbindning (sociologi).

Inom kemi är bindningstal ett mått på hur många elektroner som ingår i en kovalent bindning – enkelbindning, dubbelbindning eller trippelbindning – mellan två atomer i en molekyl. Ju högre bindningstalet är, desto starkare är bindningen.

I den vanligaste sortens kovalenta bindning bidrar två valenselektroner mellan atomkärnorna, ett elektronpar, till bindningen. Denna har då bindningstalet 1 och kallas enkelbindning. I enkla beskrivningar säger man att två atomer delar på valenselektroner för att fylla sina yttersta elektronskal. Om två elektronpar bidrar till bindningen blir det en dubbelbindning med bindningstalet 2. Ett exempel på kemiska föreningar där dubbelbindningar förekommer är alkener. Dubbelbindningar skapas ofta genom att en pi-bindning läggs till en enkelbindning, som oftast är en sigma-bindning.

•

Molekylbindning kallas också kovalent bindning eller elektronparbindning.

Vid molekylbindning delar atomen på en eller flera elektroner för att uppnå ädelgasstruktur. Hos grundämnen som har gasform vid rumstemperatur är det vanligt att dela på elektroner till exempel syre, kväve, väte, fluor och klor. Atomerna sitter då ihop två och två.

I exemplet ovan med väte nedan har atomkärnorna en proton. Varje väteatom har en valenselektron. Dessa två elektroner går runt båda atomkärnorna. Det innebär att båda väteatomerna får fullt yttersta skal eftersom de har elektronerna gemensamt. K-skalet är fullt med två elektroner. Detta kallas molekylbindning.

När atomer har molekylbindning är det alltid bara valenselektronerna som berörs. I den organiska kemin binds alltid atomerna ihop med molekylbindning. Vanligtvis visas bindningarna med streck. Varje streck motsvaras av två valenselektroner d.v.s. en molekylbindning. Vätet har en valenselektron