Hur mår d

Varför behöver kroppen D-vitamin?

Innan vi går in på specifika symtom vid D-vitaminbrist så kan det först vara av vikt att förstå varför vi behöver D-vitamin. Här är några av de huvudsakliga funktionerna:

• Kalciumbalans: D-vitamin spelar en avgörande roll i regleringen av kalciumnivåernai kroppen. Det hjälper till att öka upptaget av kalcium i tarmarna och främjar absorptionen av kalcium i njurarna. Detta bidrar till att upprätthålla normala nivåer av kalcium i blodet, vilket är viktigt för att stödja benhälsa och funktion.
• Benhälsa: D-vitamin är avgörande för bildningen och mineraliseringen av ben och tänder. Det hjälper till att reglera produktionen och aktiviteten av kalciumbindande proteiner i ben, vilket bidrar till att bibehålla en stark benstomme och förebygga benskörhet (osteoporos) och risken för frakturer.
• Immunfunktion: D-vitamin spelar en roll i immunsystemets funktion. Det bidrar till att reglera och modulera immunf

  •

  Mård

  Mård^[2] (Martes martes) är ett skogslevande mellanstort rovdjur i familjen mårddjur som förekommer i större delen av Europa och delar av västra Asien. Mården skall inte blandas samman med mårdhunden, eftersom den senare inte är ett mårddjur, utan ett hunddjur.

  Utseende

  [redigera | redigera wikitext]

  Mårdens päls är mörk, brun eller brungrå med en ljus gulvit haklapp och den har en yvig svans.^[3] En fullvuxen mård mäter 35–58 centimeter, därtill kommer svanslängden på 16–28 centimeter.^[4] Variationen mellan olika populationer är ganska stor. Vikten ligger på 1,5–2,2 kilogram för hanen och 0,9–1,5 kilogram för honan.^[3]

  Vinterpälsen är tjockare och mera silkeslen än sommarpälsen. Dessutom är fötternas sulor täckta med päls under vintern. Mården har doftkörtlar vid buken och analkörtlar. Långa klor hjälper arten när den klättrar i träd.^[4]

  Utbredning och systematik

  [redigera | redigera wikitext]

  Mården förekommer i större delen av Europa förutom på Island,

  •

  Att spåra mård – som en Ingmar Bergman-film

  Jag började fånga mård 2014, inspirerad av en av mina morbröder ­– en stor förebild på många sätt. Han hade i många år fångat mycket mård på markerna. Jag köpte ett par fällor och satte ut dessa lite här och var i skogen. Jag tänkte att det här borde inte vara så svårt.

  Första säsongen var fångstresultatet noll mårdar. Det var med en skamsen känsla i kroppen jag skidade fångstlinjen för att klappa igen fällorna. Jag hade hela vintern haft en inre bild av hur jag kom tillbaka till stugan och stolt klev in och höll upp en fullpälsad mård – men icke.

  Nedslagen försökte jag analysera misslyckandet. Jag plöjde igenom litteraturen som fanns att tillgå, lusläste alla Bernt Karlssons Svensk Jakt-artiklar i ämnet, klippte ur och satte i en pärm. Den röda tråden jag fann i texterna var vikten av att placera fällan där mården springer, på de så kallade mårdväxlarna. Det förklarade kanske saken – jag hade mest på måfå hängt upp mina fällor, och tän