Hur dör en ek
•
Ek
- För andra betydelser, se Ek (olika betydelser).
Ek (Quercus robur)[3] kallas även skogsek, vanlig ek, sommarek och stjälkek (ekollonen sitter på 2 — 5 cm långa stjälkar).[4] Ek är ett kraftigt lövträd som tillhör familjen bokväxter.[2] [5] [6]IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Ekar kan bli åtminstone tusen år gamla.
Biologi
[redigera | redigera wikitext]Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita, men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupula), vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.
Ekollon sprids främst av djur, särskilt nötskrikan är känd för att transportera ekollon flera hundra meter och gömma ekollonet i marken för att sedan, ofta tidig vår, återvända och konsumera det. Inte alla ekollon återfinns, och de som gömts i ljusöppna miljöer gror ofta och bildar nya plantor, ty eken växer bra i öppna miljöer.[7] Även smågnagare oc
•
Experten på ekträd: ”Eken är ett riksintresse”
Det har sagts att eken är angripen av röta. Jag kan inte uttala mig om ekens hälsa men om man tittar den på utifrån så är den i väldigt fint skick med en stor grön lövkrona och inga sprickor, säger han.
-Gamla träd brukar man naturminnesmärka eftersom gamla träd har enorma naturvärden och kulturella världen. Det är ingen rutin att helt kapa träd av den här typen, säger han och refererar till en rapport som länsstyrelsen i Stockholm har släppt om naturminnen i länet.
Vanligast bland naturminnen i länet enligt rapporten är stora gamla ekar.
-Den här eken är av riksintresse, säger Johan Lind.
”Dör inifrån”
Enligt Johan Lind så brukar man säga att en ek lever i 300 år och dör i 300 år. Samtidigt är det inte konstigt att en ek blir tusen år. Normalt räknar man årsringar när ett träds ålder avgörs. Att avgöra hur gammal en ek är däremot svårare eftersom de dör inifrån och trädkärnan då består av ved.
Johan Lind tycker själv att eke
•
ekdöd
allmän benämning på företeelsen att ekar dör i stor mängd inom ett visst område. Under 1990-talet dog många ekar i Sverige och i Nord- och Centraleuropa. Två torra somrar 1982 och i synnerhet 1983 innebar stress för bl.a. ekar. Det kan ha haft betydelse för de skador som uppkom efter de mycket kalla vintrarna, 1984/85, 1985/86 och 1986/87. Hela Nordeuropa drabbades och i hela regionen synkronoserades omfattande ekdöd. 1987 började ekar dö i sydligaste Sverige bl.a. 15 % av ekarna i ett 40-årigt bestånd i Skåne, troligen genom att extrem tjäle frysskadat delar av rotsystemen, men också med omfattande frostskador på stammarna. Detta försvårade bildningen av de nya kärl som bildas på våren för att vattenupptagningen ska fungera i detta bandporiga trädslag. I ekens hela utbrednningsområde dog under de närmaste 10 åren många ekar med frostskador på stammarna, men troligen som regel inte frysskador på rötterna, eftersom vintrarna längre norrut var mycket snörika. Varma vintrar och