Hur destruktiva är grå
•
Kännetecken för destruktivt ledarskap
Det säger forskningen om destruktiva ledare
En bra chef gör skillnad, men vad händer om chefen inte är så bra – kanske till och med destruktiv? Forskaren Maria Fors Brandebo berättar om vad som kännetecknar ett farligt och destruktivt ledarskap. Dåliga chefer utmärker sig på flera sätt, visar det sig.
En person i en ledarposition utsätts dagligen för en mängd olika situationer, prövningar och utmaningar som måste hanteras. Vissa gör det bättre, andra gör det sämre. Den sistnämnda typen påverkar hela organisationens prestationsförmåga.
Maria Fors Brandebo, doktor i psykologi, har forskat om destruktivt ledarskap. Vi träffade henne för att ta del av hennes lärdomar.
Maria, du har främst forskat om destruktivt ledarskap, men vad är en bra chef till att börja med?
– Det finns många egenskaper som en bra ledare ska ha. På Försvarshögskolan brukar vi exempelvis arbeta med något som heter Utvecklande ledarskap som bygger på Transformational
•
Grymhet är ett litet snällt ord - häftad, Svenska, 2016
Lyrik som beskriver hur en förälskelse övergår i fragmentariska möten. Kärlekens djup upplöser den destruktiva samvaron i ett kaotiskt uppbrott som lämnar en insikt om förtryckets mekanismer.
existera några sekunder
i äkta sanning
universums varande
evighet
i din blick syns
min innersta kärna
essensens vibrerande
bekräftar mitt väsen
jag vill bara dig
om du går med mig
ännu ett litet steg
vill jag följa dig tills
vägen tar slut
sex med dig
likgiltighetens grå slöja
du så kåt
lämnar ingenting åt mig
zero
två döda fåglar
det dödande skottet
mot slutet
i sovrumsriktningen
flyger likt självmordsprojektiler
rakt in i dörren och dör
hane och hona
inget val
springer fast benen inte bär
i en tidlös oändlighet
i tortyrens skräcklabyrint
kall vind
smeker kind
lockar pockar
ett insmickrande
gulligull
åtlöje, hån
smälek
kär lek
•
Vad oroar du dig för? Jag oroar mig för fukt i fritidshuset, för utvecklingen i Mellanöstern och Ukraina, för att något blir fel i tidningen vi snart trycker, för klimatförändringar, för att min son ska hamna snett, för att AI ska balla ur … och så vidare.
På ett sätt är det tur att jag oroar mig så mycket. Det håller mig på tårna. Jag kollar igenom texterna i tidningen en extra gång, jag håller ett öga på sonens förehavanden, tar tåget i stället för bil eller flyg när jag kan. Den oron är bra, för den får mig att agera konstruktivt – så länge den inte slår över i överdrivna kontrollbeteenden.
Värre är det med tankarna på den där hängrännan som inte kom upp på fritidshuset i somras heller. Eller vem amerikanerna kommer välja till president. Eller nya grå hårstrån. Den oron dränerar mig bara på energi. Hängrännan kan vi sätta upp tidigast i vår – och huset har klarat sig utan i 100 år redan. USA-valet kan jag häpna över hur mycket jag vill, men dess effekter kan jag på m