Hur låter en oboe
•
Oboe
En terminskurs är cirka 12 tillfällen. Hur mycket du betalar beror på hur långa lektionerna är och hur många deltagare kursen har. Varje tillfälle är minst 30 minuter och kan innebära lektion, uppspel, workshop eller studiebesök.
- 30–60 minuter med 2–8 deltagare: 950 kronor
- 45–60 minuter med 9–24 deltagare: 750 kronor
- Ensemble: 500 kronor.
Priserna gäller om du bor i Stockholms stad. Bor du i en annan kommun betalar du 3 500 kronor per termin.
Terminsavgiften är alltid samma oavsett när du anmäler dig till kursen. Du betalar alltså inte en lägre avgift om du anmäler dig till och börjar i en redan pågående kurs.
En kortkurs kostar mellan 300 och 500 kronor om du bor i Stockholms stad. Hur mycket du betalar beror på hur många tillfällen kursen är.
Priset gäller om du bor i Stockholms stad. Bor du i en annan kommun
•
Här kan du lära dig mer om alla olika instrument i orkestern.
Några av våra musiker i symfoniorkestern visar sina instrument, och hur de låter. Vi visar instrumenten i den ordning de finns på scenen. Stråkinstrumenten först, de olika blåsinstrumenten sedan, och sist slagverk och harpa.
Det här instrumentet kallas fiol eller violin. Det hör till familjen stråkinstrument, och spelar den ljusaste stämman där. De som spelar stråkinstrument sitter alltid längst fram på scenen, och violinisterna sitter oftast till vänster. Här får du höra Ruth spela en liten bit musik av kompositören Schubert.
Altfiolen, eller violan, ser ut som en vanlig fiol. Men den är lite större, och det gör att violan låter mörkare än violinen. Den hör förstås också till stråkinstrumenten. Och de heter så för att man spelar med en stråke - en pinne med tagel spänt mellan ändarna. Vet du vad tagel är? Hästhår! Här spelar Lennart en bit ur en violakonsert - alltså ett musikstycke där hela orkester
•
Oboe
Oboe (uttal /ʊˈboː/) är ett träblåsinstrument med dubbelt rörblad. Oboen utvecklades i Frankrike under 1600-talet. Namnet kommer av franskans haut bois (högt trä, dvs. högt träblåsinstrument). Skalmejan är en folklig föregångare till oboen. I slutet av 1600-talet nyttjade den svenska armén och flottan skalmejor, som efter hand under det stora nordiska kriget i början av 1700-talet, byttes ut mot hautbois/oboe. Hautboist blev i krigsmakten beteckningen för en musiker som spelade både oboe och dulcian/basson.[1]
Karaktär och användning
[redigera | redigera wikitext]Oboens ton brukar beskrivas som när man håller för näsan och talar,[2] vilket något oegentligt benämns som ett nasalt (egentligen hyponasalt) ljud. Den är övertonsrik och hörs bra över de övriga orkesterinstrumenten.
- I den lägsta kvinten av sitt tonomfång har oboen en tendens att låta grov eller rå. Om en sådan karaktär inte är önskvärd brukar passager i detta register överlåtas till oboens stör